Jobbiga tankar

Nu är det verkligen inge kul längre. Jag vet verkligen inte hur/vad jag ska göra med livet. Vet jag har pratat om detta tidigare men pratade om det med mamma idag och hon gjorde inte saken lättare. Hur för man på samtal med sin sambo om vad man vill med livet? om man vill dela det tillsammans och hur ska vi lösa avståndsproblemet?? Jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag är så kluven så det finns inte. Jag känner mer och mer att jag inte vill bo 80 mil från mamma när jag bildar familj. Jag vill vara i närheten av henne så att mina barn får samma förhållande till henne som jag alltid har haft till min mormor. Mitt i detta är vår relation bättre än någonsin och jag älskar honom verkligen, så om någon har ett bra svar på hur man löser detta problem är jag tacksam. Det gnager mig dag in och dag ut just nu :(

Vad gäller matbiten så går det sådär. Känns som om jag försöker äta så lite det bara går, och av någon outgrundlig anledning är mamma inte på mig....hon låter mig vara. Kanske ser hon att jag inte mår så bra och därför bara är nöjd med att jag får ner lite, vad vet jag??

Har en heldag hemma kvar och då ska vi åka till mammas brors stuga och äta, har redan småångest för det....Vet inte om jag orkar följa med. Det får morgondagens morgon avgöra. Nu ska jag fortsätta göra ingenting och bara försöka tömma huvudet en stund och inte tänka på nåt!